onskarettsyskon.blogg.se

Vi hade tänk att ta det med ro  -syskonverkstaden. "Händer det så händer det". Mensen kom i tisdags. Tänk att det var 1,5 år sedan jag hade mens sist. Jag visste knappt vilket hål jag skulle stoppa menskoppen i. Jag hade redan innan mensen kom försökt analysera min kropp för att hitta första ägglossningen efter graviditeten. Jag har känt på flytningar. Dragit broar mellan fingrarna. Undrat - är det ägglossningssekret eller är det sperma? Jag har känt efter i magen. Är det ägglossning? Är det för mycket bönor? Fan, har jag cancer? Jag har analyserat varför finnar ploppar upp olika dagar. Ägglossning? PMS? Dåligt smink? Det jag vet om min cykel är att ägglossning sker 14 dagar före mens. Där hade jag enormt rinniga flytningar denna gång. Nu vet jag ungefär vad jag ska kolla efter denna cykel.  Å andra sidan vet jag att min kropp kan få för sig att inte alls ha rinniga flytningar nästa gång.

Men vi skulle ju ta det med ro.. Inga analyser, inte googla, inte testa med ägglossningstest. Någonstans förstod jag att mitt sinne inte skulle klara det. Nej. Jag kommer analysera, jag kommer googla och jag kommer troligen kissa på ägglossningsstickorna. Jag kommer även fortsätta vara bitter på de som blir gravida genom att enbart titta på en snopp. Intala mig och inse att det innebär inte att de är bättre mammor. Sist kissade jag på de där stickorna tre gånger per dag. Hemma, på jobbet, hos vänner. Jag, stickorna och en mugg. Aldrig något fullt utslag. Jag märkte de med datum och tejpade upp i ett kollegieblock. Jag jämförde. Jag blir matt bara jag tänker på det.  Det känns stressande men jag misstänker att vi måste försöka aktivt för att ha en chans. En chans att fånga just det där ägget som faktiskt tänker lossna. Lossna och ha chans att överleva. Jag hoppas dock inte att jag kommer kissa tre gånger per dag och tejpa upp i ett block. Är det någon som har erfarenhet av fertilitesmonitor?